Så fördjupar ni relationen istället för att lämna den
I mitt arbete som parterapeut möter jag ofta par som befinner sig i ett vägskäl. Känslorna finns där, men kommunikationen har kört fast. De beskriver en trötthet, en uppgivenhet – som om all energi gått åt till att försöka förstå varandra men ändå inte når fram.
Det är lätt att tro att lösningen ligger i att lämna relationen. Men ibland handlar det inte om att börja om med någon annan, utan om att börja om med varandra. Att våga närma sig igen – med nyfikenhet, sårbarhet och tid.
Relationer dör sällan av bråk, utan av tystnad. Av att vi slutar vara nyfikna på den andra och tar varandra för givna. Vi slutar fråga: Hur har du det egentligen? Vad längtar du efter? Vad behöver du just nu?
När vi slutar ställa de frågorna försvinner också kontakten.
Sårbarhet är nyckeln till närhet. Det krävs mod för att säga: ”Jag blev ledsen när du sa så” istället för att gå i försvar. Sårbarhet är inte en svaghet – det är en inbjudan till den andra att möta dig på djupet. Men det kräver trygghet och tid att våga visa sig, särskilt om man länge har byggt murar av besvikelse eller tystnad.
Att fördjupa relationen handlar också om att skapa utrymme. Att ge varandra tid utan störa, tid att mötas utan krav. Det handlar inte alltid om att prata om problemen, utan om att återuppleva det som en gång band er samman – skrattet, nyfikenheten, glädjen.
I terapirummet ser jag gång på gång att förändring sker när båda börjar röra sig mot varandra, istället för från varandra. När man vågar stanna upp och säga: ”Jag vill förstå dig, även om jag inte håller med dig.”
Kärleken kan man inte ta för given – den behöver vårdas, utforskas och ibland repareras.
Den kräver närvaro, vilja och mod.
Så innan du vänder dig bort – stanna upp. Titta på den du en gång valde, och fråga dig själv:
Finns det något mer att upptäcka här?
Ofta är svaret ja.
Och ibland börjar kärleken om, just där.
Nu skiljer sig flest – Parterapeuten kärlekstipsar
Debatten i media kring de kända profilerna Christopher Wollter och Julia Dufvenius har påmint oss om något att i nära relationer kan det uppstå situationer där en partner sårar den andra djupt. Frågan många ställer sig är om det går att gå vidare när förtroendet brustit.
Som parterapeut möter jag ofta par som har otrohet i relationen, vilket väcker mycket starka känslor och vi går igenom olika steg. Det första steget är att våga se sveket i ögonen. Att förminska eller bortförklara det som hänt riskerar att göra skadan större. Den som brutit tilliten behöver ta fullt ansvar, även när det känns svårt och personen upplever starka skuldkänslor. Erkännandet blir grunden och början för samtal.
Nästa steg handlar om att lyssna. Den som blivit sårad behöver få sätta ord på sin upplevelse, ofta flera gånger, innan känslorna kan börja lägga sig. Här har den som svikit ett särskilt ansvar som är att inte bara vänta på att frågorna kommer, utan också själv våga följa upp och fråga sin partner hur den mår. Den aktiva omtanken blir ett tecken på att man tar relationen på allvar.
För den som är sviken finns samtidigt en fallgrop. Att gå in i detaljer och kontroll leder sällan till läkning. Tvärtom riskerar det att fastna i en spiral som gör mest ont för den som redan blivit sårad. Trygghet och tillit byggs inte genom kontroll, utan genom att den som svikit visar pålitlighet över tid.
Att bygga upp förtroendet och tilliten igen kräver tid, tålamod och konsekventa handlingar. Det är inte orden i första hand som läker, utan att visa i vardagen att man vill annorlunda nu, vilket på sikt kan återskapa tilliten.
Förlåtelse är inget man kan pressa fram och handlingar är inget man behöver förlåta. Ibland leder processen till en starkare relation, ibland kommer man till insikten att det mest kärleksfulla är att gå vidare på olika håll.
Det viktiga är att komma ihåg att svek behöver inte vara slutpunkten. Med ärlighet, mod och vilja från båda sidor går det att resa sig, även när det känns som mörkast.
Otrohet och förtroendekris i relationen
Debatten i media kring de kända profilerna Christopher Wollter och Julia Dufvenius har påmint oss om något att i nära relationer kan det uppstå situationer där en partner sårar den andra djupt. Frågan många ställer sig är om det går att gå vidare när förtroendet brustit.
Som parterapeut möter jag ofta par som har otrohet i relationen, vilket väcker mycket starka känslor och vi går igenom olika steg. Det första steget är att våga se sveket i ögonen. Att förminska eller bortförklara det som hänt riskerar att göra skadan större. Den som brutit tilliten behöver ta fullt ansvar, även när det känns svårt och personen upplever starka skuldkänslor. Erkännandet blir grunden och början för samtal.
Nästa steg handlar om att lyssna. Den som blivit sårad behöver få sätta ord på sin upplevelse, ofta flera gånger, innan känslorna kan börja lägga sig. Här har den som svikit ett särskilt ansvar som är att inte bara vänta på att frågorna kommer, utan också själv våga följa upp och fråga sin partner hur den mår. Den aktiva omtanken blir ett tecken på att man tar relationen på allvar.
För den som är sviken finns samtidigt en fallgrop. Att gå in i detaljer och kontroll leder sällan till läkning. Tvärtom riskerar det att fastna i en spiral som gör mest ont för den som redan blivit sårad. Trygghet och tillit byggs inte genom kontroll, utan genom att den som svikit visar pålitlighet över tid.
Att bygga upp förtroendet och tilliten igen kräver tid, tålamod och konsekventa handlingar. Det är inte orden i första hand som läker, utan att visa i vardagen att man vill annorlunda nu, vilket på sikt kan återskapa tilliten.
Förlåtelse är inget man kan pressa fram och handlingar är inget man behöver förlåta. Ibland leder processen till en starkare relation, ibland kommer man till insikten att det mest kärleksfulla är att gå vidare på olika håll.
Det viktiga är att komma ihåg att svek behöver inte vara slutpunkten. Med ärlighet, mod och vilja från båda sidor går det att resa sig, även när det känns som mörkast.
Relationen efter semestern – bevara det fina eller börja om
Sommaren kan vara en tid för närhet, vila och återhämtning – men också en tid där relationens sprickor blir tydligare. När vardagen nu knackar på med jobbstart, skolrutiner och ökad stress är det vanligt att relationen hamnar i skymundan igen. Därför är det ett värdefullt tillfälle att stanna upp och reflektera: Hur har vi haft det i sommar – och hur vill vi ha det framöver?
Kanske har ni haft en fin semester tillsammans. Mer tid, mindre stress och närhet. Då gäller det att inte tappa bort fina i vardagens tempo. Vad kan ni ta med er? Vilka stunder kändes viktiga? Att fortsätta skapa utrymme för små stunder av kontakt i vardagen – en kaffe ihop, en promenad, en kram i köket – gör stor skillnad över tid.
Eller kanske var sommaren inte som ni hoppats. Gräl, stress eller olika behov kan ha skapat distans. Det betyder inte att något är fel – men det kan vara ett tecken på att ni behöver förändra något. Kanske börja prata mer, lyssna djupare eller ta hjälp om det känns svårt att hitta tillbaka till varandra.
Oavsett hur semestern varit finns möjligheter att bevara eller förändra er relation.
Här är några konkreta sätt att ta hand om den i höst:
– Gör en enkel tillbakablick. Vad var bra i sommar? Vad var svårt? Vad vill ni behålla eller ändra?
– Skapa något att se fram emot. En kväll ihop, en utflykt, en stund utan skärmar. Små saker gör stor skillnad.
– Prioritera korta stunder av kontakt. 10 minuter om dagen räcker – fråga hur den andra mår, vad som känts bra eller tungt.
– Bygg in vardagsnärhet. En kram, ett leende, en gemensam middag eller kopp te på kvällskvisten. Det är ofta det lilla som räknas.
– Sök stöd om ni fastnat. En parterapeut kan hjälpa er att hitta tillbaka till samtalet och närheten.
Relationer växer inte av sig själva. Men med vilja, nyfikenhet och tid kan hösten bli en chans att fortsätta växa – tillsammans.
När du mår bra, mår relationen bättre – nycklar för semestern
Att leva i en nära relation innebär att man förr eller senare stöter på konflikter. Nu är maj månad här och många har mycket omkring sig med avslutningar, studenter och annat som kan skapa stress och även leda till konflik- ter. Då är frågan inte om konflikter uppstår, utan hur vi hanterar dem.
Oenigheter är en naturlig del av var- dagen – de handlar inte om att något är fel, utan om att två olika personer försöker leva tillsammans med sina egna behov, känslor och erfarenheter. Ofta hamnar man i att man vill vinna, ha rätt och den andra fel. Men målet är inte att vinna diskussionen, utan att förstå varandra bättre och hitta en lösning och försonas. Ibland är det också okej att vara oense – det viktiga är hur ni förhåller er till oenigheten.
En viktig nyckel i en relation är att lyssna – inte bara höra orden, utan försöka förstå vad din partner egentligen uttrycker. Bakom ilska eller irritation ligger ofta sårbarhet, stress eller känslan av att inte bli sedd och bekräftad. När vi bemöter varandra med nyfikenhet istället för försvar, skapas utrymme för förståelse.
Att ta en paus i en het diskussion kan också vara avgörande. Det är mycket svårt att lösa oenigheter i affekt och det är lätt att säga saker då som man senare ångrar. Att istället säga: ”Jag behöver några minuter för att samla mig” kan hjälpa båda parter att återkomma med ett lugnare perspektiv.
Kommunikation handlar inte bara om att uttrycka vad du själv känner, utan också om hur du gör det. Undvik anklagelser och använd ”jag-budskap”, till exempel: ”Jag känner mig osäker och blir rädd/orolig när du inte svarar på mina meddelanden” istället för ”Du bryr dig aldrig!”
Konflikter kan faktiskt föra er närmare – om ni vågar möta dem tillsammans med respekt, empati och tålamod. Hur hanterar du nästa konflikt? Kanske börjar det med att du stannar upp, lyssnar – och vågar visa dig själv, är sårbar.
Så undviker du semesterbråken?
Att leva i en nära relation innebär att man förr eller senare stöter på konflikter. Nu är maj månad här och många har mycket omkring sig med avslutningar, studenter och annat som kan skapa stress och även leda till konflik- ter. Då är frågan inte om konflikter uppstår, utan hur vi hanterar dem.
Oenigheter är en naturlig del av var- dagen – de handlar inte om att något är fel, utan om att två olika personer försöker leva tillsammans med sina egna behov, känslor och erfarenheter. Ofta hamnar man i att man vill vinna, ha rätt och den andra fel. Men målet är inte att vinna diskussionen, utan att förstå varandra bättre och hitta en lösning och försonas. Ibland är det också okej att vara oense – det viktiga är hur ni förhåller er till oenigheten.
En viktig nyckel i en relation är att lyssna – inte bara höra orden, utan försöka förstå vad din partner egentligen uttrycker. Bakom ilska eller irritation ligger ofta sårbarhet, stress eller känslan av att inte bli sedd och bekräftad. När vi bemöter varandra med nyfikenhet istället för försvar, skapas utrymme för förståelse.
Att ta en paus i en het diskussion kan också vara avgörande. Det är mycket svårt att lösa oenigheter i affekt och det är lätt att säga saker då som man senare ångrar. Att istället säga: ”Jag behöver några minuter för att samla mig” kan hjälpa båda parter att återkomma med ett lugnare perspektiv.
Kommunikation handlar inte bara om att uttrycka vad du själv känner, utan också om hur du gör det. Undvik anklagelser och använd ”jag-budskap”, till exempel: ”Jag känner mig osäker och blir rädd/orolig när du inte svarar på mina meddelanden” istället för ”Du bryr dig aldrig!”
Konflikter kan faktiskt föra er närmare – om ni vågar möta dem tillsammans med respekt, empati och tålamod. Hur hanterar du nästa konflikt? Kanske börjar det med att du stannar upp, lyssnar – och vågar visa dig själv, är sårbar.
Hur hanterar du konflikter i din relation i din vardag?
Att leva i en nära relation innebär att man förr eller senare stöter på konflikter. Nu är maj månad här och många har mycket omkring sig med avslutningar, studenter och annat som kan skapa stress och även leda till konflik- ter. Då är frågan inte om konflikter uppstår, utan hur vi hanterar dem.
Oenigheter är en naturlig del av var- dagen – de handlar inte om att något är fel, utan om att två olika personer försöker leva tillsammans med sina egna behov, känslor och erfarenheter. Ofta hamnar man i att man vill vinna, ha rätt och den andra fel. Men målet är inte att vinna diskussionen, utan att förstå varandra bättre och hitta en lösning och försonas. Ibland är det också okej att vara oense – det viktiga är hur ni förhåller er till oenigheten.
En viktig nyckel i en relation är att lyssna – inte bara höra orden, utan försöka förstå vad din partner egentligen uttrycker. Bakom ilska eller irritation ligger ofta sårbarhet, stress eller känslan av att inte bli sedd och bekräftad. När vi bemöter varandra med nyfikenhet istället för försvar, skapas utrymme för förståelse.
Att ta en paus i en het diskussion kan också vara avgörande. Det är mycket svårt att lösa oenigheter i affekt och det är lätt att säga saker då som man senare ångrar. Att istället säga: ”Jag behöver några minuter för att samla mig” kan hjälpa båda parter att återkomma med ett lugnare perspektiv.
Kommunikation handlar inte bara om att uttrycka vad du själv känner, utan också om hur du gör det. Undvik anklagelser och använd ”jag-budskap”, till exempel: ”Jag känner mig osäker och blir rädd/orolig när du inte svarar på mina meddelanden” istället för ”Du bryr dig aldrig!”
Konflikter kan faktiskt föra er närmare – om ni vågar möta dem tillsammans med respekt, empati och tålamod. Hur hanterar du nästa konflikt? Kanske börjar det med att du stannar upp, lyssnar – och vågar visa dig själv, är sårbar.
Varför har dejtingprogram blivit en snackis?
Varför har dejting-programmet Love is Blind blivit ett så hett samtalsämne och är dejtingprogrammen här för att stanna?