Varför har dejting-programmet Love is Blind blivit ett så hett samtalsämne och är dejtingprogrammen här för att stanna? Det är något med just dejtingprogram som får oss att fastna – och prata. På arbetsplatser, fikarum, middagar och i sociala medier diskuteras deltagarna, deras val och känsloliv.

En möjlig förklaring är att vi lever i en orolig tid. När världen känns osäker växer behovet av trygghet, relationer – och samtal som går djupare än väder och vardag. Dejtingprogrammen ger oss just det. De öppnar upp för känslor och relationer – utan att vi behöver blotta oss själva. Det är enklare att prata om andras känslor än sina egna, och vi känner igen oss i både stora och små saker hos deltagarna, som till exempel hur någon viker kläder, lägger
besticken eller uttrycker oro.

ATT DET BLIR mer fokus på relationer märks även i att fler par söker professionell hjälp i samtal. Oron i omvärlden leder till att pars problem kommer upp till ytan. Då blir vikten av sårbarhet och behovet av att kommunicera känslor mer synligt – både bland kvinnor och män. Relations-programmen fungerar då nästan som speglar – där vi kan känna igen oss,
fundera över våra egna liv och kanske få nya insikter.

Vi människor har även ett grundläggande behov av att känna samhörighet. Genom att prata och skvallra om paren i dejtingprogrammen bygger vi en sorts gemenskap och något som förenar oss. Programmen kan bli en start till de lite djupare samtalen som man kanske inte har i vanliga fall.

SÅ JA, dejtingprogrammen är här för att stanna. De speglar vår längtan, nyfikenhet och vilja att förstå både oss själva och varandra. De bygger en gemenskap mellan oss människor och
skapar underhållning, men är även ett sätt för människor att möta kärleken. Och i en värld som just nu också kan kännas oviss – påminner de oss om det mest mänskliga vi har: behovet av att älska och bli älskad.