Semestern ska föra oss närmare – varför blir det ofta tvärtom?
Sommaren är för många årets mest efterlängtade tid. Vi längtar efter ledighet, återhämtning och tid tillsammans. Ändå är det just under semestern som många relationer börjar skava.
Som par- och samtalsterapeut är jag inte förvånad. Under resten av året lever vi i ett högt tempo. Arbete, skola och aktiviteter gör att vi möts några timmar på kvällen. Under semestern lever vi nära varandra, ofta dygnet runt, och problemen blir synliga.
Det handlar inte bara om parrelationen. Vi umgås mer med barn, tonåringar, släkt och vänner. Barnen vill kanske hitta på aktiviteter när vi själva längtar efter vila. Tonåringen vill hellre träffa kompisar än följa med familjen och vi som föräldrar kan dessutom ha olika syn på hur mycket frihet de ska få eller hur konflikter ska hanteras. Kanske har vi också olika syn på hur mycket alkohol som intas på semestern. När många behov ska samsas är det inte konstigt att det ibland skaver.
VM-feber hemma? Så undviker ni att relationen hamnar på bänken
Fotbolls-VM engagerar människor över hela världen. För många handlar det om glädje, gemenskap och passion. Men som par- och samtalsterapeut möter jag ofta par där sport – oavsett om det handlar om att följa den eller själv utöva den – blir en källa till irritation och konflikter.
Det är sällan sporten i sig som är problemet. Utmaningen uppstår när den ena partnern upplever att sporten får mer tid, energi och uppmärksamhet än relationen.
För vissa handlar det om timmar framför tv under stora mästerskap. För andra handlar det om flera träningspass i veckan, matcher på helgerna eller tävlingar som kräver mycket tid och engagemang. Det som för den ena personen ger energi och livsglädje kan för den andra skapa känslor av ensamhet eller att komma i andra hand.
I mina samtal med par brukar jag ofta prata om att två människor kan uppleva samma situation på helt olika sätt. Den som älskar sin sport kan känna frihet, återhämtning, gemenskap och mening. Den andra kan uppleva att tiden tillsammans minskar eller att ansvaret hemma blir ojämnt fördelat. Ingen av dem har fel.
Att fullt ut förstå sin partner är egentligen omöjligt. Vi ser världen genom våra egna erfarenheter, behov och känslor. Men vi kan alltid försöka förstå varandra lite mer. Det är ofta där förändringen börjar.
Istället för att fastna i vem som har rätt behöver vi skapa en teamkänsla i relationen. Ett starkt par är inte två personer som alltid tycker lika, utan två personer som försöker hjälpa varandra att få sina behov tillgodosedda.
Det innebär att prata om vad sporten faktiskt betyder för den ena personen, men också om vad den andra behöver för att känna sig prioriterad och sedd. Hur kan vi få plats med både passionen och relationen? Hur kan vi stötta varandra utan att någon behöver ge upp det som ger glädje och energi?
När vi börjar se relationen som ett lag skiftar fokus från att vinna en diskussion till att hitta lösningar tillsammans. Då handlar det inte längre om fotboll mot kärlek eller träning mot relation. Då handlar det om hur vi kan skapa ett liv där båda får plats.
En stark relation kräver, precis som idrott, träning, engagemang och lagarbete. Och kanske är det viktigaste laget vi tillhör inte det som spelar på planen på fotbolls VM – utan det vi har hemma.
Stressigt inför sommaren? Så håller ni ihop som par
Maj och juni är för många årets mest intensiva månader. Arbetsuppgifter ska avslutas, barnens aktiviteter kulminerar, semester ska planeras och förväntningarna på “den perfekta sommaren” smyger sig på. Som parterapeut märker jag att just denna period ofta sätter relationer på prov.
Stress i sig är inte farlig – men hur vi hanterar den tillsammans avgör hur den påverkar relationen.
När tempot ökar minskar tålamodet
När hjärnan går på högvarv går vi lätt in i överlevnadsläge. Vi blir mer korta i tonen, mer lättirriterade och mindre nyfikna på vår partner. Det som egentligen är stress kan snabbt tolkas som ointresse eller kritik. Många par beskriver hur små konflikter plötsligt växer och känns större än de egentligen är.
Ett första steg är därför att sätta ord på det uppenbara: ”Jag är stressad just nu.” Den enkla meningen minskar risken att stress misstolkas som brist på kärlek.
Se relationen som ett teamprojekt
Under intensiva perioder behöver relationen gå från romantik till lagarbete. Fråga varandra: Vad är viktigast de kommande veckorna? Vad kan vänta? När ni prioriterar tillsammans minskar känslan av att bära allt själv. Att dela planering och ansvar är en av de mest effektiva stressdämparna i en relation.
Sänk ribban – tillsammans
Maj och juni bjuder ofta på sociala förväntningar: avslutningar, resor, middagar och aktiviteter. Många par försöker hinna allt. Men relationen mår bättre av några få saker i lugn takt än många i stress. Att gemensamt välja bort.
Skapa mikropauser för närhet
När tiden är knapp tänker vi ofta att kvalitetstid kräver flera timmar. I själva verket räcker små stunder: en kopp kaffe, en promenad, eller fem minuter i soffan utan skärmar. Regelbundna mikropauser signalerar: vi är viktiga för varandra, även när livet går fort.
Var extra generös med tolkningar
Under stress tolkar vi lätt partnern negativt. Prova att göra tvärtom. Om din partner är kort i tonen – anta att hen är trött, inte ointresserad. Generösa tolkningar fungerar som emotionell första hjälpen i relationen.
När stressen blir för stark – sök hjälp i tid
Ibland räcker inte egna strategier. Om konflikterna eskalerar, kommunikationen låser sig eller känslorna blir överväldigande kan det vara klokt att söka stöd utifrån. Att ta hjälp är inte ett misslyckande – det är ett sätt att ta relationen på allvar innan problemen växer sig större.
Majstress är tillfällig. Relationens klimat är långsiktigt. Genom att möta stressen som ett team kan denna intensiva period bli något som stärker – snarare än sliter på – er relation.
Bryta rädslan och istället möta varandra
Jag medverkade nyligen i tidningen Lokalpressen där jag och Lasse Gustavsson intervjuades om hur vi bryter rädslan och istället möter varandra.
Vanliga relationsmisstag – och hur ni undviker dem
Efter många år som parterapeut finns det vissa mönster som återkommer gång på gång. Oavsett ålder, bakgrund eller hur länge man varit tillsammans brottas par ofta med samma grundfrågor: Hur behåller vi närheten? Hur tar vi oss igenom svåra perioder? Och vad är det egentligen som får en relation att hålla över tid?
Många tror att kärlek främst handlar om känslor. Men hållbara relationer bygger i längden mer på beteenden än på känslotoppar. Det är det vi gör varje dag som avgör riktningen.
En av de viktigaste ingredienserna är öppen kommunikation – att faktiskt kunna prata med varandra. Det handlar inte om att aldrig bråka, utan om hur vi gör det. När affekterna sänks blir det möjligt att lyssna för att förstå, inte för att vinna. Par som håller över tid tränar på att snälltolka varandra. I grunden vill vi sällan varandra illa, även om det kan kännas så i stunden.
Vänlighet i vardagen är en annan avgörande faktor. Små handlingar får ofta större betydelse än stora. Ett tack, ett leende eller en hand på axeln i förbifarten påminner oss om att vi hör ihop. När man varit tillsammans länge är det lätt att ta varandra för givna – och just därför blir respekt och omtanke extra viktiga.
Många konflikter handlar om försök att förändra den andra. Men vi blev tillsammans av en anledning. Att acceptera varandra som vi är, snarare än att försöka forma om varandra, skapar trygghet. Vi är olika individer och ska inte förstå varandra fullt ut i allt – men vi kan alltid försöka förstå mer.
I terapirummet blir det tydligt hur viktigt det är att våga vara sårbar. Under irritation och tystnad finns ofta en längtan efter närhet och bekräftelse. När vi visar känslor öppnas dörrar som annars förblir stängda.
En relation mår också bra av perspektivskifte: Vad kan jag göra för vår relation? Att se relationen utifrån, som ett gemensamt projekt, minskar skuldbeläggande och stärker känslan av “vi”. Om det är svårt att göra på egen hand är det ofta just därför man söker parterapi – för att få hjälp att se relationen utifrån och hitta tillbaka till varandra.
Relationer blir aldrig färdiga – de utvecklas och förändras hela tiden. Och just där finns hoppet: i de små stegen vi tar tillsammans, varje dag, som över tid kan göra stor skillnad.Som parterapeut möter jag ofta par där oron sipprat in i vardagen. När en partner blir arbetslös, när ekonomin förändras eller framtiden känns oviss, rubbas ofta balansen i relationen. Stress och oro sätter kroppen i ett slags beredskapsläge. Då blir vi lättare irriterade, mer känsliga och mindre närvarande. Små konflikter kan eskalera och det kan uppstå en känsla av avstånd, trots att behovet av närhet egentligen är större än någonsin.
En vanlig reaktion är att försöka ”hålla ihop” på egen hand. Man vill inte belasta sin partner ytterligare. Men oro som inte delas hittar ofta andra vägar ut – genom tystnad, irritation eller kontrollbehov. Att våga sätta ord på sin oro är därför avgörande för relationens trygghet. Att säga ”jag är orolig” eller ”det här gör mig rädd” skapar ofta mer lugn än att försöka vara stark ensam.
Så hur kan man skapa lugn i relationen när det stormar runt omkring?
Trygghet byggs genom närvaro och förutsägbarhet. Små vardagliga rutiner, som att ta en promenad tillsammans eller prata en stund varje kväll, kan fungera som ankare i oron. Bekräftelse är också centralt – att visa att man ser och förstår varandras känslor, även när man inte har några lösningar.
Att skilja på det ni kan påverka och det ni inte kan påverka är en annan viktig nyckel. Fokusera på det som ligger inom relationens kontroll: hur ni pratar med varandra, hur ni tar hand om varandra och hur ni möter svårigheter som ett team.
Slutligen handlar trygghet om vänlighet. Att sänka kraven, visa tålamod och påminna varandra om att ni står på samma sida. När världen känns otrygg kan relationen bli den plats där man får andas ut. Lugnet uppstår inte när oron försvinner, utan när man inte behöver bära den ensam.
Våren är här – dags att väcka relationen till liv
Vi lever i orostider. Många människor bär i dag på en ökad känsla av osäkerhet inför framtiden. Omvärldsläget, ekonomin, barns trygghet och frågor om ansvar och framtidsval – som exempelvis värnplikt – väcker tankar och känslor som är svåra att kontrollera. Mycket av den oro vi känner ligger helt utanför vår makt, men den påverkar oss ändå, inte minst i våra nära relationer.
Som parterapeut möter jag ofta par där oron sipprat in i vardagen. När en partner blir arbetslös, när ekonomin förändras eller framtiden känns oviss, rubbas ofta balansen i relationen. Stress och oro sätter kroppen i ett slags beredskapsläge. Då blir vi lättare irriterade, mer känsliga och mindre närvarande. Små konflikter kan eskalera och det kan uppstå en känsla av avstånd, trots att behovet av närhet egentligen är större än någonsin.
En vanlig reaktion är att försöka ”hålla ihop” på egen hand. Man vill inte belasta sin partner ytterligare. Men oro som inte delas hittar ofta andra vägar ut – genom tystnad, irritation eller kontrollbehov. Att våga sätta ord på sin oro är därför avgörande för relationens trygghet. Att säga ”jag är orolig” eller ”det här gör mig rädd” skapar ofta mer lugn än att försöka vara stark ensam.
Så hur kan man skapa lugn i relationen när det stormar runt omkring?
Trygghet byggs genom närvaro och förutsägbarhet. Små vardagliga rutiner, som att ta en promenad tillsammans eller prata en stund varje kväll, kan fungera som ankare i oron. Bekräftelse är också centralt – att visa att man ser och förstår varandras känslor, även när man inte har några lösningar.
Att skilja på det ni kan påverka och det ni inte kan påverka är en annan viktig nyckel. Fokusera på det som ligger inom relationens kontroll: hur ni pratar med varandra, hur ni tar hand om varandra och hur ni möter svårigheter som ett team.
Slutligen handlar trygghet om vänlighet. Att sänka kraven, visa tålamod och påminna varandra om att ni står på samma sida. När världen känns otrygg kan relationen bli den plats där man får andas ut. Lugnet uppstår inte när oron försvinner, utan när man inte behöver bära den ensam.
Oro i omvärlden sätter relationer på prov
Vi lever i orostider. Många människor bär i dag på en ökad känsla av osäkerhet inför framtiden. Omvärldsläget, ekonomin, barns trygghet och frågor om ansvar och framtidsval – som exempelvis värnplikt – väcker tankar och känslor som är svåra att kontrollera. Mycket av den oro vi känner ligger helt utanför vår makt, men den påverkar oss ändå, inte minst i våra nära relationer.
Som parterapeut möter jag ofta par där oron sipprat in i vardagen. När en partner blir arbetslös, när ekonomin förändras eller framtiden känns oviss, rubbas ofta balansen i relationen. Stress och oro sätter kroppen i ett slags beredskapsläge. Då blir vi lättare irriterade, mer känsliga och mindre närvarande. Små konflikter kan eskalera och det kan uppstå en känsla av avstånd, trots att behovet av närhet egentligen är större än någonsin.
En vanlig reaktion är att försöka ”hålla ihop” på egen hand. Man vill inte belasta sin partner ytterligare. Men oro som inte delas hittar ofta andra vägar ut – genom tystnad, irritation eller kontrollbehov. Att våga sätta ord på sin oro är därför avgörande för relationens trygghet. Att säga ”jag är orolig” eller ”det här gör mig rädd” skapar ofta mer lugn än att försöka vara stark ensam.
Så hur kan man skapa lugn i relationen när det stormar runt omkring?
Trygghet byggs genom närvaro och förutsägbarhet. Små vardagliga rutiner, som att ta en promenad tillsammans eller prata en stund varje kväll, kan fungera som ankare i oron. Bekräftelse är också centralt – att visa att man ser och förstår varandras känslor, även när man inte har några lösningar.
Att skilja på det ni kan påverka och det ni inte kan påverka är en annan viktig nyckel. Fokusera på det som ligger inom relationens kontroll: hur ni pratar med varandra, hur ni tar hand om varandra och hur ni möter svårigheter som ett team.
Slutligen handlar trygghet om vänlighet. Att sänka kraven, visa tålamod och påminna varandra om att ni står på samma sida. När världen känns otrygg kan relationen bli den plats där man får andas ut. Lugnet uppstår inte när oron försvinner, utan när man inte behöver bära den ensam.
Alla hjärtans dag – mer än blommor och choklad
Jag medverkade nyligen i tidningen Lokalpressen där jag fick prata om att Alla hjärtans dag – mer än blommor och choklad.
Ett nytt år – att bygga relationen som ett team
Ett nytt år väcker ofta tankar om nystart, både individuellt och i relationer. Som parterapeut möter jag många par som egentligen inte vill ”börja om” med en annan, utan snarare vill hitta tillbaka till känslan av att vara ett team – att stå på samma sida och röra sig framåt tillsammans.
Ett starkt team skapas inte av sig självt. Det byggs genom nyfikenhet på varandra och på relationen. Att fortsätta ställa frågor, lyssna och vilja förstå den andra, även om man levt ihop många år eller precis träffats.
En avgörande grund i ett fungerande team är trygghet. Att känna sig trygg med sin partner och veta att man kan vara sårbar utan rädsla för hur det bemöts. När tryggheten finns blir det lättare att prata öppet om sina behov. Kommunikation är därför en av relationens viktigaste komponenter. Att våga vara öppen, tydlig och ärlig med varandra, även när det är svårt.
Teamkänsla handlar också om att göra saker ihop och att prata om framtiden, drömmar, oro och förväntningar. Samtidigt innebär team inte att man ska göra allt tillsammans. En relation behöver också input från annat håll: vänner, intressen och sammanhang utanför parrelationen. Att gå bredvid varandra, utan att leva på varandra. Att kunna göra saker ihop, men också separat, stärker ofta både individen och relationen.
I ett team drar man inte alltid lika mycket. Båda har ansvar för relationen, men i olika perioder kan den ena bära mer än den andra, beroende på livssituation och ork. Just detta växelvisa dragande är ofta det som skapar ett hållbart team, så släpp mätstickan ”vem gör mest och vem ger mest” utan se helheten, vilket skapar stabilitet.
Om det finns påfrestningar och problem i relationen, men viljan finns kan en nystart ändå vara möjlig, men då kan man behöva hjälp utifrån. Att prata med någon som kan bidra med nya perspektiv kan hjälpa teamet att stärka sin kommunikation och hitta tillbaka till varandra.
Ett nytt år kan vara en påminnelse om att relationer, precis som team, behöver trygghet, öppenhet och gemensam riktning för att fortsätta växa.
Så räddar du relationen i jul
Jag medverkade nyligen i tidningen Lokalpressen där jag fick prata om ”Fågelteorin” det virala relationstestet.
I sociala medier sprids just nu klipp där par yttrar den märkliga meningen ”Jag såg en fågel idag” – och inväntar sin partners reaktion. Syftet är att testa engagemang, nyfikenhet och närvaro i relationen. Parterapeuten och relationsexperten Paula Warfvinge tycker till om det bevingade testet.
Det kan tyckas fånigt, och hur mycket, om något, säger den så kallade fågelteorin egentligen om hur en par fungerar i en relation?
– Det är mest en rolig grej, men den påminner om något viktigt, det finns någonting i det, säger Paula Warfvinge.
Men att yttra något så banalt som att man sett en fågel är knappast en djup relationsmarkör, menar hon.
– Samtidigt är det lite för ytligt för att man ska kunna dra slutsatser om hur en relation fungerar. Men att lyssna på varandra, även i det små, vardagliga situationerna, är ju viktigt i ett förhållande.
Hon beskriver hur klippen ofta bygger på humoristiska reaktioner.
– Det är ju mest tänkt som ett skämt om jag förstår saken rätt. Men om partnern inte reagerar alls kan man kanske fundera på varför. Lyssnar man inte på små saker i vardagen, vad lyssnar man på då? Samtidigt varnar hon för överanalys.
– Det är lätt att dra för stora växlar. Att tänka ”han eller hon bryr sig inte alls om mig” bara för att den andre inte reagerade på ett konstigt påstående. Det kan bli en generalisering som inte alls stämmer.
När det kommer till att medvetet testa sin partner så är Paula Warfvinge något skeptisk.
– Jag tycker generellt det är bättre att prata med varandra. Tester kan landa fel, särskilt om någon är stressad eller på en annan plats mentalt.
I stället föreslår hon att par regelbundet ”tar tempen” på relationen.
– Fråga: Hur känner du nu? Vad behöver du? Är vi ett team? Många är rädda för svaret och undviker ämnet, men det skapar bara mer distans.
Samtidigt ser hon att övningar och små uppgifter kan ha en plats, om man gör dem tillsammans.
– Jag brukar ibland föreslå att par testar att titta varandra i ögonen länge, eller pussas i sex sekunder. Sådant kan stärka närheten. Men då ska ju vet båda om det.
Om man ändå vill använda fågelteorin tycker hon att man ska göra det transparent.
– Man kan ju avslöja det efteråt: ”Jag testade dig lite nyss”. Då blir det något man kan skratta åt och pratar om, i stället för något man bygger missförstånd på.
Och kanske framför allt: byt gärna ut fågeln.
– Säg i stället något som faktiskt har en mening. Kommer reaktionen från en genuin plats blir det mer relevant. Många, och då speciellt kvinnor, kan reagera på engagemang om de klippt håret. Det handlar om att se varandra, inte bara att lyssna på varandra utan se varandra, rent visuellt, säger Paula.
Men i grunden handlar allt om samma sak, menar hon.
– Att engagera sig, vara nyfiken och inte ta varandra för givna. Det är det fågelteorin egentligen påminner oss om, fast på ett skojigt sätt.