Våren är här – dags att väcka relationen till liv
Vi lever i orostider. Många människor bär i dag på en ökad känsla av osäkerhet inför framtiden. Omvärldsläget, ekonomin, barns trygghet och frågor om ansvar och framtidsval – som exempelvis värnplikt – väcker tankar och känslor som är svåra att kontrollera. Mycket av den oro vi känner ligger helt utanför vår makt, men den påverkar oss ändå, inte minst i våra nära relationer.
Som parterapeut möter jag ofta par där oron sipprat in i vardagen. När en partner blir arbetslös, när ekonomin förändras eller framtiden känns oviss, rubbas ofta balansen i relationen. Stress och oro sätter kroppen i ett slags beredskapsläge. Då blir vi lättare irriterade, mer känsliga och mindre närvarande. Små konflikter kan eskalera och det kan uppstå en känsla av avstånd, trots att behovet av närhet egentligen är större än någonsin.
En vanlig reaktion är att försöka ”hålla ihop” på egen hand. Man vill inte belasta sin partner ytterligare. Men oro som inte delas hittar ofta andra vägar ut – genom tystnad, irritation eller kontrollbehov. Att våga sätta ord på sin oro är därför avgörande för relationens trygghet. Att säga ”jag är orolig” eller ”det här gör mig rädd” skapar ofta mer lugn än att försöka vara stark ensam.
Så hur kan man skapa lugn i relationen när det stormar runt omkring?
Trygghet byggs genom närvaro och förutsägbarhet. Små vardagliga rutiner, som att ta en promenad tillsammans eller prata en stund varje kväll, kan fungera som ankare i oron. Bekräftelse är också centralt – att visa att man ser och förstår varandras känslor, även när man inte har några lösningar.
Att skilja på det ni kan påverka och det ni inte kan påverka är en annan viktig nyckel. Fokusera på det som ligger inom relationens kontroll: hur ni pratar med varandra, hur ni tar hand om varandra och hur ni möter svårigheter som ett team.
Slutligen handlar trygghet om vänlighet. Att sänka kraven, visa tålamod och påminna varandra om att ni står på samma sida. När världen känns otrygg kan relationen bli den plats där man får andas ut. Lugnet uppstår inte när oron försvinner, utan när man inte behöver bära den ensam.
Oro i omvärlden sätter relationer på prov
Vi lever i orostider. Många människor bär i dag på en ökad känsla av osäkerhet inför framtiden. Omvärldsläget, ekonomin, barns trygghet och frågor om ansvar och framtidsval – som exempelvis värnplikt – väcker tankar och känslor som är svåra att kontrollera. Mycket av den oro vi känner ligger helt utanför vår makt, men den påverkar oss ändå, inte minst i våra nära relationer.
Som parterapeut möter jag ofta par där oron sipprat in i vardagen. När en partner blir arbetslös, när ekonomin förändras eller framtiden känns oviss, rubbas ofta balansen i relationen. Stress och oro sätter kroppen i ett slags beredskapsläge. Då blir vi lättare irriterade, mer känsliga och mindre närvarande. Små konflikter kan eskalera och det kan uppstå en känsla av avstånd, trots att behovet av närhet egentligen är större än någonsin.
En vanlig reaktion är att försöka ”hålla ihop” på egen hand. Man vill inte belasta sin partner ytterligare. Men oro som inte delas hittar ofta andra vägar ut – genom tystnad, irritation eller kontrollbehov. Att våga sätta ord på sin oro är därför avgörande för relationens trygghet. Att säga ”jag är orolig” eller ”det här gör mig rädd” skapar ofta mer lugn än att försöka vara stark ensam.
Så hur kan man skapa lugn i relationen när det stormar runt omkring?
Trygghet byggs genom närvaro och förutsägbarhet. Små vardagliga rutiner, som att ta en promenad tillsammans eller prata en stund varje kväll, kan fungera som ankare i oron. Bekräftelse är också centralt – att visa att man ser och förstår varandras känslor, även när man inte har några lösningar.
Att skilja på det ni kan påverka och det ni inte kan påverka är en annan viktig nyckel. Fokusera på det som ligger inom relationens kontroll: hur ni pratar med varandra, hur ni tar hand om varandra och hur ni möter svårigheter som ett team.
Slutligen handlar trygghet om vänlighet. Att sänka kraven, visa tålamod och påminna varandra om att ni står på samma sida. När världen känns otrygg kan relationen bli den plats där man får andas ut. Lugnet uppstår inte när oron försvinner, utan när man inte behöver bära den ensam.
Alla hjärtans dag – mer än blommor och choklad
Jag medverkade nyligen i tidningen Lokalpressen där jag fick prata om att Alla hjärtans dag – mer än blommor och choklad.
Ett nytt år – att bygga relationen som ett team
Ett nytt år väcker ofta tankar om nystart, både individuellt och i relationer. Som parterapeut möter jag många par som egentligen inte vill ”börja om” med en annan, utan snarare vill hitta tillbaka till känslan av att vara ett team – att stå på samma sida och röra sig framåt tillsammans.
Ett starkt team skapas inte av sig självt. Det byggs genom nyfikenhet på varandra och på relationen. Att fortsätta ställa frågor, lyssna och vilja förstå den andra, även om man levt ihop många år eller precis träffats.
En avgörande grund i ett fungerande team är trygghet. Att känna sig trygg med sin partner och veta att man kan vara sårbar utan rädsla för hur det bemöts. När tryggheten finns blir det lättare att prata öppet om sina behov. Kommunikation är därför en av relationens viktigaste komponenter. Att våga vara öppen, tydlig och ärlig med varandra, även när det är svårt.
Teamkänsla handlar också om att göra saker ihop och att prata om framtiden, drömmar, oro och förväntningar. Samtidigt innebär team inte att man ska göra allt tillsammans. En relation behöver också input från annat håll: vänner, intressen och sammanhang utanför parrelationen. Att gå bredvid varandra, utan att leva på varandra. Att kunna göra saker ihop, men också separat, stärker ofta både individen och relationen.
I ett team drar man inte alltid lika mycket. Båda har ansvar för relationen, men i olika perioder kan den ena bära mer än den andra, beroende på livssituation och ork. Just detta växelvisa dragande är ofta det som skapar ett hållbart team, så släpp mätstickan ”vem gör mest och vem ger mest” utan se helheten, vilket skapar stabilitet.
Om det finns påfrestningar och problem i relationen, men viljan finns kan en nystart ändå vara möjlig, men då kan man behöva hjälp utifrån. Att prata med någon som kan bidra med nya perspektiv kan hjälpa teamet att stärka sin kommunikation och hitta tillbaka till varandra.
Ett nytt år kan vara en påminnelse om att relationer, precis som team, behöver trygghet, öppenhet och gemensam riktning för att fortsätta växa.
Så räddar du relationen i jul
Jag medverkade nyligen i tidningen Lokalpressen där jag fick prata om ”Fågelteorin” det virala relationstestet.
I sociala medier sprids just nu klipp där par yttrar den märkliga meningen ”Jag såg en fågel idag” – och inväntar sin partners reaktion. Syftet är att testa engagemang, nyfikenhet och närvaro i relationen. Parterapeuten och relationsexperten Paula Warfvinge tycker till om det bevingade testet.
Det kan tyckas fånigt, och hur mycket, om något, säger den så kallade fågelteorin egentligen om hur en par fungerar i en relation?
– Det är mest en rolig grej, men den påminner om något viktigt, det finns någonting i det, säger Paula Warfvinge.
Men att yttra något så banalt som att man sett en fågel är knappast en djup relationsmarkör, menar hon.
– Samtidigt är det lite för ytligt för att man ska kunna dra slutsatser om hur en relation fungerar. Men att lyssna på varandra, även i det små, vardagliga situationerna, är ju viktigt i ett förhållande.
Hon beskriver hur klippen ofta bygger på humoristiska reaktioner.
– Det är ju mest tänkt som ett skämt om jag förstår saken rätt. Men om partnern inte reagerar alls kan man kanske fundera på varför. Lyssnar man inte på små saker i vardagen, vad lyssnar man på då? Samtidigt varnar hon för överanalys.
– Det är lätt att dra för stora växlar. Att tänka ”han eller hon bryr sig inte alls om mig” bara för att den andre inte reagerade på ett konstigt påstående. Det kan bli en generalisering som inte alls stämmer.
När det kommer till att medvetet testa sin partner så är Paula Warfvinge något skeptisk.
– Jag tycker generellt det är bättre att prata med varandra. Tester kan landa fel, särskilt om någon är stressad eller på en annan plats mentalt.
I stället föreslår hon att par regelbundet ”tar tempen” på relationen.
– Fråga: Hur känner du nu? Vad behöver du? Är vi ett team? Många är rädda för svaret och undviker ämnet, men det skapar bara mer distans.
Samtidigt ser hon att övningar och små uppgifter kan ha en plats, om man gör dem tillsammans.
– Jag brukar ibland föreslå att par testar att titta varandra i ögonen länge, eller pussas i sex sekunder. Sådant kan stärka närheten. Men då ska ju vet båda om det.
Om man ändå vill använda fågelteorin tycker hon att man ska göra det transparent.
– Man kan ju avslöja det efteråt: ”Jag testade dig lite nyss”. Då blir det något man kan skratta åt och pratar om, i stället för något man bygger missförstånd på.
Och kanske framför allt: byt gärna ut fågeln.
– Säg i stället något som faktiskt har en mening. Kommer reaktionen från en genuin plats blir det mer relevant. Många, och då speciellt kvinnor, kan reagera på engagemang om de klippt håret. Det handlar om att se varandra, inte bara att lyssna på varandra utan se varandra, rent visuellt, säger Paula.
Men i grunden handlar allt om samma sak, menar hon.
– Att engagera sig, vara nyfiken och inte ta varandra för givna. Det är det fågelteorin egentligen påminner oss om, fast på ett skojigt sätt.
Mindre drama, mer jul: tre knep som faktiskt funkar
Julen förknippas ofta med värme och gemenskap, men för många innebär helgerna också en oväntad prövning. När vardagsrutinerna pausas och familjen samlas tätt inpå varandra ökar både kraven och förväntningarna. Då är det lätt att relationerna — även stabila sådana — blir lite mer ansträngda. Som samtals- och parterapeut vill jag lyfta tre enkla strategier som brukar hjälpa mina klienter att få en lugnare och mer harmonisk jul.
1. Ta små pauser – gärna i smyg
Julhelgen är intensiv. Ljud, samtal, barn, släktingar, traditioner och känslor fyller rummen. Därför är det helt naturligt att behöva en paus. Ett praktiskt knep är att använda ett rum alla accepterar: toaletten. När du ändå går dit — vilket ofta händer några extra gånger efter julbordet — lås dörren, sätt dig ner och ta några djupa andetag. Låt axlarna sjunka, blunda och landa. På bara en minut kan kroppen växla från stress till lugn, och du kommer tillbaka med mer tålamod.
2. Var ytlig för en dag
Det låter ovant från en terapeut, men julafton är inte dagen för de tunga, ärliga samtalen. Stora känslor och gamla konflikter kräver tid, trygghet och fokus — inte trötta hjärnor, många människor i rummet och glögg i blodet. Håll samtalen lätta. Prata om jultraditioner, filmer, planer eller något som inte är laddat. De svåra ämnena kan vänta till en lugnare dag, då ni faktiskt kan lyssna på varandra.
3. Snälltolka varandra
Vi är många som blir extra känsliga kring jul. Tonlägen misstolkas, små kommentarer låter som kritik och gamla mönster väcks. I de stunderna är snälltolkning ett kraftfullt verktyg. Fråga dig själv: Är det verkligen illa menat? Eller tolkar jag utifrån stress? När du utgår från att dina nära försöker så gott de kan, mjuknar både din egen reaktion och samtalsklimatet.
Julen behöver inte vara perfekt
Med små pauser, lite ytligare samtal och generös tolkning blir relationerna både lugnare och varmare. Det räcker gott — och ofta blir julen bättre just därför. Önskar er alla en fin, lugn och riktigt God Jul!
Den viktigaste relationen – den till dig själv
Vi bär alla på många relationer – till partner, familj, vänner och arbete. Men det finns en relation som alltid finns där, från första andetaget till det sista: relationen till dig själv. Och den glöms ofta bort.
Jag vet hur det kan bli när den försummas. För många år sedan rasade både kraft och riktning i mig. Utifrån såg allt bra ut, men inuti fanns en tyst övergivenhet. Jag hade sprungit från och lyssnade inte på mig själv. Jag lyssnade mer på vad jag tyckte att jag borde göra än på vad jag ville. Kanske känner du igen det där – att leva från måste och prestation, att göra rätt, vara duktig, inte ta för mycket plats. Men livet blir smalare då.
När jag idag möter människor i samtal ser jag samma sak: många har tappat nyfikenheten inför sig själva. Vi tror ibland att vi ska “hitta oss själva” en gång för alla, som om en version av oss vore den rätta. Jag tror inte det. Vi får öva på att förstå oss själva, om och om igen.
Och där kommer modet in. Mod att våga vara i det som känns. Mod att prova nytt, även när benen skakar. Mod att leva lite mer – inte lite mindre. Mod kan vara att säga nej när du brukar säga ja. Att vila fast du känner dig rastlös. Att göra något som inte är “du” – ännu.
Ibland behöver vi också vara lite crazy. Inte för att fly, utan för att känna att vi lever. Dansa i köket. Sjunga i bilen. Ta ett bad mitt i november. Livet blir bredare när det finns plats för lek.
En annan nyckel är förundran – den där stilla wow-känslan som kan dyka upp vid havet, i skogen eller i en låt. Förundran går inte att beskriva, sök den, hälsar jag, som är en förundran-junkie.
Och kanske framför allt: våga vara med dig själv. Inte bara när du mår bra, utan också när det är rörigt.
Tre frågor: Vad har du för begränsande tankar i dig som hindrar dig från att leva mer fullt ut som du är villig att släppa? Vad kan du säga ja till mer i ditt liv? Vad för modigt steg kan du ta som går mot dina drömmar?
Vi behöver inte rusa genom livet. Vi har bara som vi vet ett liv och vi ska inte bara överleva, vi ska leva!
”Fågelteorin” det virala relationstestet
Jag medverkade nyligen i tidningen Lokalpressen där jag fick prata om ”Fågelteorin” det virala relationstestet.
I sociala medier sprids just nu klipp där par yttrar den märkliga meningen ”Jag såg en fågel idag” – och inväntar sin partners reaktion. Syftet är att testa engagemang, nyfikenhet och närvaro i relationen. Parterapeuten och relationsexperten Paula Warfvinge tycker till om det bevingade testet.
Det kan tyckas fånigt, och hur mycket, om något, säger den så kallade fågelteorin egentligen om hur en par fungerar i en relation?
– Det är mest en rolig grej, men den påminner om något viktigt, det finns någonting i det, säger Paula Warfvinge.
Men att yttra något så banalt som att man sett en fågel är knappast en djup relationsmarkör, menar hon.
– Samtidigt är det lite för ytligt för att man ska kunna dra slutsatser om hur en relation fungerar. Men att lyssna på varandra, även i det små, vardagliga situationerna, är ju viktigt i ett förhållande.
Hon beskriver hur klippen ofta bygger på humoristiska reaktioner.
– Det är ju mest tänkt som ett skämt om jag förstår saken rätt. Men om partnern inte reagerar alls kan man kanske fundera på varför. Lyssnar man inte på små saker i vardagen, vad lyssnar man på då? Samtidigt varnar hon för överanalys.
– Det är lätt att dra för stora växlar. Att tänka ”han eller hon bryr sig inte alls om mig” bara för att den andre inte reagerade på ett konstigt påstående. Det kan bli en generalisering som inte alls stämmer.
När det kommer till att medvetet testa sin partner så är Paula Warfvinge något skeptisk.
– Jag tycker generellt det är bättre att prata med varandra. Tester kan landa fel, särskilt om någon är stressad eller på en annan plats mentalt.
I stället föreslår hon att par regelbundet ”tar tempen” på relationen.
– Fråga: Hur känner du nu? Vad behöver du? Är vi ett team? Många är rädda för svaret och undviker ämnet, men det skapar bara mer distans.
Samtidigt ser hon att övningar och små uppgifter kan ha en plats, om man gör dem tillsammans.
– Jag brukar ibland föreslå att par testar att titta varandra i ögonen länge, eller pussas i sex sekunder. Sådant kan stärka närheten. Men då ska ju vet båda om det.
Om man ändå vill använda fågelteorin tycker hon att man ska göra det transparent.
– Man kan ju avslöja det efteråt: ”Jag testade dig lite nyss”. Då blir det något man kan skratta åt och pratar om, i stället för något man bygger missförstånd på.
Och kanske framför allt: byt gärna ut fågeln.
– Säg i stället något som faktiskt har en mening. Kommer reaktionen från en genuin plats blir det mer relevant. Många, och då speciellt kvinnor, kan reagera på engagemang om de klippt håret. Det handlar om att se varandra, inte bara att lyssna på varandra utan se varandra, rent visuellt, säger Paula.
Men i grunden handlar allt om samma sak, menar hon.
– Att engagera sig, vara nyfiken och inte ta varandra för givna. Det är det fågelteorin egentligen påminner oss om, fast på ett skojigt sätt.
Så fördjupar ni relationen istället för att lämna den
I mitt arbete som parterapeut möter jag ofta par som befinner sig i ett vägskäl. Känslorna finns där, men kommunikationen har kört fast. De beskriver en trötthet, en uppgivenhet – som om all energi gått åt till att försöka förstå varandra men ändå inte når fram.
Det är lätt att tro att lösningen ligger i att lämna relationen. Men ibland handlar det inte om att börja om med någon annan, utan om att börja om med varandra. Att våga närma sig igen – med nyfikenhet, sårbarhet och tid.
Relationer dör sällan av bråk, utan av tystnad. Av att vi slutar vara nyfikna på den andra och tar varandra för givna. Vi slutar fråga: Hur har du det egentligen? Vad längtar du efter? Vad behöver du just nu?
När vi slutar ställa de frågorna försvinner också kontakten.
Sårbarhet är nyckeln till närhet. Det krävs mod för att säga: ”Jag blev ledsen när du sa så” istället för att gå i försvar. Sårbarhet är inte en svaghet – det är en inbjudan till den andra att möta dig på djupet. Men det kräver trygghet och tid att våga visa sig, särskilt om man länge har byggt murar av besvikelse eller tystnad.
Att fördjupa relationen handlar också om att skapa utrymme. Att ge varandra tid utan störa, tid att mötas utan krav. Det handlar inte alltid om att prata om problemen, utan om att återuppleva det som en gång band er samman – skrattet, nyfikenheten, glädjen.
I terapirummet ser jag gång på gång att förändring sker när båda börjar röra sig mot varandra, istället för från varandra. När man vågar stanna upp och säga: ”Jag vill förstå dig, även om jag inte håller med dig.”
Kärleken kan man inte ta för given – den behöver vårdas, utforskas och ibland repareras.
Den kräver närvaro, vilja och mod.
Så innan du vänder dig bort – stanna upp. Titta på den du en gång valde, och fråga dig själv:
Finns det något mer att upptäcka här?
Ofta är svaret ja.
Och ibland börjar kärleken om, just där.
Nu skiljer sig flest – Parterapeuten kärlekstipsar
Debatten i media kring de kända profilerna Christopher Wollter och Julia Dufvenius har påmint oss om något att i nära relationer kan det uppstå situationer där en partner sårar den andra djupt. Frågan många ställer sig är om det går att gå vidare när förtroendet brustit.
Som parterapeut möter jag ofta par som har otrohet i relationen, vilket väcker mycket starka känslor och vi går igenom olika steg. Det första steget är att våga se sveket i ögonen. Att förminska eller bortförklara det som hänt riskerar att göra skadan större. Den som brutit tilliten behöver ta fullt ansvar, även när det känns svårt och personen upplever starka skuldkänslor. Erkännandet blir grunden och början för samtal.
Nästa steg handlar om att lyssna. Den som blivit sårad behöver få sätta ord på sin upplevelse, ofta flera gånger, innan känslorna kan börja lägga sig. Här har den som svikit ett särskilt ansvar som är att inte bara vänta på att frågorna kommer, utan också själv våga följa upp och fråga sin partner hur den mår. Den aktiva omtanken blir ett tecken på att man tar relationen på allvar.
För den som är sviken finns samtidigt en fallgrop. Att gå in i detaljer och kontroll leder sällan till läkning. Tvärtom riskerar det att fastna i en spiral som gör mest ont för den som redan blivit sårad. Trygghet och tillit byggs inte genom kontroll, utan genom att den som svikit visar pålitlighet över tid.
Att bygga upp förtroendet och tilliten igen kräver tid, tålamod och konsekventa handlingar. Det är inte orden i första hand som läker, utan att visa i vardagen att man vill annorlunda nu, vilket på sikt kan återskapa tilliten.
Förlåtelse är inget man kan pressa fram och handlingar är inget man behöver förlåta. Ibland leder processen till en starkare relation, ibland kommer man till insikten att det mest kärleksfulla är att gå vidare på olika håll.
Det viktiga är att komma ihåg att svek behöver inte vara slutpunkten. Med ärlighet, mod och vilja från båda sidor går det att resa sig, även när det känns som mörkast.